Elisabeth Cardis och Siegal Sadetzki om Interphonestudien

I den medicinska tidsskriften Occupational Environmental Medicine publicerades den 24 januari 2011 en kommentar om den internationella Interphone-studien av Professor Elisabeth Cardis och Professor Siegal Sadetzki. Cardis var projektansvarig för studien som gällde om mobiltelefoner ökar risken för hjärntumörer. Resultaten har tolkats olika; att det finns ingen ökad risk eller att långtidsanvändning ökar risken för gliom, elakartad hjärntumör. Cardis och Sadetzki skriver nu att ”[I]ndications of an increased risk in high- and long-term users [of cell phones] from Interphone and other studies are of concern.” De manar till försiktighet vid användning och att vidta åtgärder som minskar strålningen till hjärnan; handsfree, högtalarfunktion, att hålla mobilen på avstånd och att använda textmeddelanden. Detta gäller i högsta grad ungdomar.

Annons

Read Full Post »

Birger Schlaug kommenterar Strålsäkerhetsmyndighetens rapport

Läs intressant inlägg i Birger Schlaugs blogg beträffande bl a Strålsäkerhetsmyndighetens rapport här.

Read Full Post »

Kommentar till ny rapport från Strålsäkerhetsmyndigheten

Strålsäkerhetsmyndigheten har den 19 januari 2011 publicerat sin årliga rapport om forskningsläget inom mobilstrålning (pressmeddelande kan läsas här, hela rapporten finns tillgänglig här). Man kan inte utesluta risken för hjärntumör på längre sikt, dvs efter 10 års användning av mobilen. SSM manar till försiktighet, dvs att använda handsfree och hålla ut telefonen från kroppen.

Slutsatsen borde i stället ha varit att om forskningen vägs samman så finns en tydlig bild av ökad risk för hjärntumör. Det gäller även användning av trådlösa bordstelefoner (DECT). Det går inte att ge ett lugnande besked att inom 10 år ses ingen ökad risk. Det är som om man till en rökare skulle säga att det är OK att röka i 10 års tid för under den tiden ses ingen ökad risk för lungcancer. Men vad händer sedan? Samma fråga är berättigad då det gäller användning av trådlösa telefoner.

Vår senaste publikation om mobiler och risken för hjärntumör är inte med i rapporten vilket  får anses vara en brist då det gäller att ge en bild av det totala forskningsläget, se

Hardell L, Carlberg M, Hansson Mild K. Re-analysis of risk for glioma in relation to mobile telephone use: comparison with the results of the Interphone international case-control study. Int J Epidemiol 2010; doi:10.1093/ije/dyq246

Det kanske är dags att byta ut det vetenskapliga rådet vid SSM eftersom ett flertal personer har suttit under lång tid och det även finns klara kopplingar till industrin som gör att deras oberoende kan ifrågasättas. Tillsätt i stället en grupp forskare som är oberoende av industrin och andra bindningar. Det kan även starkt ifrågasättas om både ordförande Anders Ahlbom och vetenskaplig sekreterare Maria Feychting bägge skall ingå i det vetenskapliga rådet. De är mycket nära lierade med varandra och kommer från samma institution. De är de enda svenska representanterna i det vetenskapliga rådet och kan knappast anses vara oberoende av varandra.

Read Full Post »

Hormoslyr

Nyligen avslöjades en skandal i Tyskland där en tillverkare sålt djurfoder förorenat med dioxiner.  Detta ledde till att över 5000 gårdar fick stängas tillfälligt på grund av för höga halter av dioxiner i exempelvis ägg och kött.  Dioxin är inget nytt. Redan på 1970-talet debatterades i Sverigen intensivt besprutning av lövsly med Hormoslyr. I Hormoslyr fanns föroreningar, inte minst dioxiner.  Nedan följer en redogörelse om detta.

Hormoslyr, DDT, PCB, asbest – namnen är många på ämnen som använts i syfte att förbättra tillvaron för oss alla, men som visat sig vara farliga för människor och djur. Samtliga är nu förbjudna men många har i sitt arbete utsatts för farliga halter av dessa produkter. Andra har blivit passivt exponerade i sin dagliga miljö utan att själva arbetat med dessa ämnen. Tusentals männsikor över hela världen har fått sätta livet till främst i olika cancersjukdomar och fortfarande skördas nya offer trots att ämnena har varit förbjudna sedan 10-tals år.

Vad var Hormoslyr? Det var handelsnamnet på två fenoxisyror, 2,4,5-T och 2,4-D, som blandades till en lösning som användes för besprutning av lövsly och ogräs. De tillverkades första gången 1941 och började användas kommersiellt i USA 1944. Tanken var att de allierade skulle använda dem i kriget mot Tyskland, men freden kom emellan 1945. De kom dock att användas under Koreakriget 1950-53 av USA, något som knappast alls har uppmärksammats.

Hormoslyr började användas i liten skala i det svenska skogsbruket 1947 men ökade markant från 1950-talet och framåt. Arbetsgivarna hävdade att Hormoslyr kunde användas utan hälsorisker och att skyddskläder inte behövdes. En del skogsarbetare var dock oroliga varför facket skickade brev till tillverkaran och krävde ytterligare information. I svaret daterat 25 mars 1963 angavs att någon risk för cancer inte fanns och att inga fall av förgiftning av människa eller djur hade påvistas.

Hormoslyr levererades som en 30-40-procentig lösning och måste på arbetsplatsen spädas ut till 3-4 procents lösning. En del arbetare berättade att de rörde om i tunnan med hela armen för att blanda till lösningen. Ibland tillsattes dieselolja för att öka klibbigheten så att fenoxisyran lättare skulle fastna på bladen. Besprutningen var ett typiskt sommarjobb med ryggspruta eller fickning, dvs man gjorde ett jack med yxa i trädet och sprutade in Hormoslyr. Många skolungdomar jobbade sommartid med besprutning och deltog ibland i dåtidens ”paintball” genom att sikta på varandra med sprutaggregatet eller fickningskannan. Även flygplansbesprutning förekom och nejden kläddes då i sprutdimma med en typisk sötaktig doft.

År 1976 träffade jag en patient med en ovanlig tumörform, mjukdelssarkom, som varit skogsarbetare och sprutat med Hormoslyr. Inom kort träffade jag på ytterligare patienter med samma ovanliga tumörform och som även använt Hormoslyr tidigare. I ett flertal grundliga undersökningar fann jag  och min forskargrupp ett samband mellan Hormoslyr och mjukdelssarkom men även en mer vanlig cancertyp, lymfom (tumör i lymfkörtlar).

Ute i världen hade Vietnamkriget avslutats 1975. Stora mängder Agent Orange hade av USA sprutats över SydVietnam för att avlöva vegetationen för att lättare kunna se gerillan. Besprutningarna gjordes från flygplan under åren 1962-1970 men förbjöds definitivt 1971. Agent Orange innehöll samma fenoxisyror som i Hormoslyr, som under samma tidsperiod nådde sin kulmen för användning i de svenska skogarna. I början av 1970 talet kunde oberoende forskare i USA visa att Agent Orange innehöll världens mest giftiga förorening, dioxin. Detta bidrog till att användningen i Vietnam stoppades. Dokumentation om dioxiner i fenoxisyror kunde spåras redan till 1964 i hemliga företagsrapporter vid Dow Chemical, en av världens största tillverkare av preparaten.

Resten är historia. Användningen av fenoxisyran 2,4,5-T  förbjöds i Sverige 1977 och i USA i början av 1980-talet, dvs vare sig Hormoslyr eller Agent Orange fick användas mer. Amerikansk militär som utsatts för Agent Orange och drabbats av vissa cancerformer, bland annat mjukdelssarkom och lymfom, fick ekonomisk ersättning.

Trots att våra resultat aktivt motarbetades av industrin och deras konsulter klassades dioxin av WHO som cancerframkallande för människan år 1997. Alla de personer som kommit i kontakt med dessa preparat fick i sig dioxin vilket var den främsta orsaken till att de fick cancer. Både Hormoslyr och Agent Orange har skördat 1000-tals canceroffer, många med en för tidig död som följd. Om tidiga varningstecken av hälsorisker tagits på allvar hade mycket onödigt lidande kunnat undvikas.

Read Full Post »

Miljögifter i modersmjölk

Miljögifter i modersmjölk är fortfarande ett bekymmer, se färsk video och artikel på hemsidan för Nerikes Allehanda:

Videoinslag

Artikel

Read Full Post »

Pressmeddelande 20101220

WHO-studie bekräftar svensk forskning:

Mobilanvändning ökar risken för hjärntumör

Dagens normalanvändare av mobiltelefoner utsätter sig för en ökad risk att drabbas av elakartad hjärntumör (gliom). När WHO-studien Interphone publicerade detta resultat i maj var tolkningen försiktig och man förordade ”mer forskning” för att bekräfta resultaten. Man bortsåg då från de resultat som gruppen vid Örebro Universitetssjukhus redovisat tidigare och som kritiserats för att ha visat högre risker än övriga studier.

I senaste numret av International Journal of Epidemiology visar forskare vid Örebro universitetssjukhus att då samma avgränsningar görs i deras studie som i WHO-studien, erhålls snarlika resultat.

WHO-studien Interphone omfattade enbart personer som fått en hjärntumör diagnosticerad när de var i åldern 30-59 år och man tog inte hänsyn till dem som använde vanliga trådlösa bordstelefoner (DECT). Dessutom begränsades den mest exponerade gruppen till dem som använt mobiltelefon i endast 1640 timmar eller mer. Det motsvarar en halv timme om dagen utslaget på tio år.

Örebrostudierna innefattade däremot patienter i åldern 20-80 år med hjärntumör. Användning av DECT-telefon kartlades lika noggrant som användning av mobiltelefon. Analysen för den högst exponerade gruppen gällde personer som använt mobilen i ett högre totalt antal timmar än Interphone; 2000 timmar eller mer.

När Örebroforskarna i den nya analysen begränsade analysen till det som WHO-studien gjort, dvs. inkluderade endast patienter och jämförelsepersoner i åldern 30-59 år, inte tog hänsyn till DECT-telefonanvändare, samt sänkte ribban för den högst exponerade gruppen till 1640 timmar, föll riskökningen för gliom från 131 % (oddskvot 2,31) till 75 % (oddskvot 1,75) för den mest exponerade gruppen. Interphones motsvarande resultat var 40 % förhöjd risk (oddskvot 1,40). Snarlika resultat ses även för tumörer i den mest strålningsexponerade delen av hjärnan (tinningloben), men nu är det Interphonestudien som ger den högre riskökningen, 87 % (oddskvot 1,87) mot Örebrogruppens 46 % (oddskvot 1,46).

Förutom att liknande resultat erhålls då samma förutsättningar ges i båda studierna, bekräftar analysen den kritik som framförts om WHO-studien. Risken har undervärderats på grund av att man uteslutit patienter i åldrarna 20-29 år samt 60 år eller äldre, inte tagit hänsyn till DECT-telefonanvändare och inte analyserat risken för de verkligt tunga användarna.

Sammanfattningsvis gäller för båda studierna att en statistiskt säkerställd fördubblad risk för gliom ses på samma sida av hjärnan som mobilen använts totalt 1640 timmar eller mer (Örebrogruppen oddskvot 2,18, Interphone oddskvot 1,96). Likadana resultat fås alltså i bägge studierna om samma kriterier används vid analys, dvs. typ av telefon (endast mobil), användningstid, åldersgrupp och tumörens läge i hjärnan i förhållande till exponering för mikrovågor från mobilen.

För mer information kontakta:

Lennart Hardell, Överläkare, Onkologiska kliniken, Örebro Universitetssjukhus

Tel 019-602 10 00, E-mail: lennart.hardell[at]orebroll.se

Kjell Hansson Mild, Docent, Institutionen för Strålningsvetenskap, Umeå universitet.

Tel 090 7858487, E-mail: kjell.hansson.mild[at]radfys.umu.se

Referenser:

The Interphone Study Group. Brain tumour risk in relation to mobile telephone use: results of the Interphone international case-control study. Int J Epidemiol 2010;39: 675–694.

Hardell L, Carlberg M, Hansson Mild K. Re-analysis of risk for glioma in relation to mobile telephone use: comparison with the results of the Interphone international case-control study. Int J Epidemiol 2010; doi:10.1093/ije/dyq246

Read Full Post »