Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 mars, 2011

Nyligen publicerades en studie i Journal of the American Medical Association (JAMA) som visade att mobiltelefonstrålning kan höja hjärnans glukosmetabolism. Det är den första gången detta har visats och den metod som användes var PET-kameraundersökning (PET-CT). Spårsubstansen för PET-CT är FDG som består av 18Fluor kopplat till deoxyglukos. Den tas upp i cellerna som glukos (socker) varigenom omsättningen av glukos kan mätas i olika organ. PET-CT har stor klinisk användning främst för att spåra cancertumörer men även för att utvärdera behandling. Metoden bygger på att tumören har högre metabolism (sockeromsättning) än omgivande vävnad.

Användningen av mobiltelefoner och trådlösa bordstelefoner har ökat betydligt de senaste åren, i synnerhet sedan 2004 (se Post och telestyrelsen 2010). Hjärnan är det organ som förutom huden utsätts för högst närfältsexponering (se Cardis et al 2008) och utgör en självklar utgångspunkt för studier av neurofysiologiska effekter. En bra metod att mäta nervaktiviteten i hjärnan är att mäta glukosmetabolismen, vilket med fördel görs med PET-kameraundersökning.

I den amerikanska studien fick de 47 undersökningspersonerna genomgå PET-kameraundersökning efter att vid ett av två tillfällen exponerats för mikrovågor under ett 50 minuter långt mobiltelefonsamtal. Vid det andra försöket gavs ingen exponering. Resultatet visade att glukosmetabolismen ökade signifikant i de regioner av hjärnan som var mest exponerade, dvs tinningregionen och basala delar av frontalloben på samma sida om mobiltelefonen använts.

Den kliniska relevansen av fynden är oklar, men med hänsyn till den låga exponering som gavs får resultaten ändå lov att ses som anmärkningsvärda enligt en ledare i tidningen. Maxeffekten i den amerikanska studien var 0.9 Watt/kg, men eftersom mobiltelefonen opererade i mottagningsläge måste uteffekten ha varit betydligt lägre. Trots detta påvisades en effekt med dos-responssamband mellan det elektriska fältets styrka och uppmätt glukosmetabolism.

Gränsvärdet för mobilstrålning är satt till 2 Watt/kg baserat på uppvärmning av vävnad, varvid en säkerhetsfaktor om 50 använts. Resultatet i studien visar att hjärnan aktiveras (ökad nervaktivitet) vid exponering för mikrovågor under gällande gränsvärde och vidare att det rör sig om en icke-termisk effekt (beror ej på upphettning). Dessa effekter har än så länge inte tagits hänsyn till vid bestämningen av gränsvärdet för exponering.

Det går inte att dra några slutsatser om hälsoeffekter av studien. Vad den visar är att metabolismen i hjärnan (neuronaktiviteten) ökar vid exponering under gällande gränsvärde. Om det i sin tur medför ökad frisättning av hormoner och transmittorsubstanser i hjärnan är okänt. Bildning av fria syreradikaler (ROS) är en annan möjlighet som diskuterats. ROS kan i sin tur leda till DNA-skador med ökad risk för hjärntumör, se denna blogg. Ökningen av glukosmetabolismen är visserligen låg, bara 7%, men är statistiskt säkerställd och ett ytterligare tecken på möjlig skadlig inverkan av mikrovågor. En viktig fråga återstår att få svar på: Ger långvarig användning av trådlös telefon (mobil eller DECT) ett kroniskt påslag av glukosmetabolismen inom den del av hjärnan som exponeras för mikrovågor?

 

Källa: Journal of the American Medical Association, 305, p.811.

Read Full Post »