Under senare år har det diskuterats intensivt om risken för hjärntumörer som påvisats för personer som använder trådlösa telefoner (mobiltelefoner och DECT) kan ses i statistiken över antalet personer som insjuknar i hjärntumör. Nu har ytterligare en studie publicerats som visar att så är fallet. Gabriel Zada och medarbetare i Los Angeles har undersökt förekomsten av olika typer av hjärntumörer i olika anatomiska delar av hjärnan under tidsperioden 1992-2006. De finner en statistiskt säkerställd ökning inom framloben (frontal), tinningloben (temporal) och lillhjärnan (cerebellum) av den mest elakartade formen av hjärntumör, glioblastom. De har ingen förklaring till fyndet men diskuterar faktorer i omgivningen som en möjlig orsak.
Intressant är att Elisabeth Cardis och medarbetare redan 2008 publicerade en studie som visade att just dessa områden i hjärnan är de som exponeras för den högsta dosen av mikrovågor (radiofrekvent elektromagnetisk strålning) vid användning av mobiltelefoner. Resultaten av Zada med flera kan alltså tyda på att den ökade förekomsten av glioblastom kan bero på användning av trådlösa telefoner. Little med flera publicerade en mindre välgjord studie, se tidigare inlägg, där man ansåg sig kunna visa att mobiltelefoner inte ger ökad risk för hjärntumörer enligt cancerstatistiken. Vi har påtalat bristerna i studien här. Även Little med flera såg en ökad förekomst av glioblastom men förbigick detta fynd med tystnad utan ytterligare utredning.
Artikeln av Zada och medarbetare visar på behovet av fortsatta välgjorda studier när det gäller cancerstatistiken.