Nyligen publicerades en studie från Åbo som visar att mellan åren 1998 till 2006 minskade för 19-åriga män totala antalet spermier från 227 miljoner för födda 1979-81 till 202 miljoner födda 1982-83 och allra lägst, 165 miljoner för födda 1987. Särskilt bekymmersamt var fyndet för de senast födda eftersom 15 % hade mindre än 15 miljoner spermier/ml vilket bedömdes medföra stora problem att kunna få barn på naturlig väg. För 28 % med färre än 40 miljoner spermier/ml bedömdes det ta längre tid än normalt till graviditet. En amerikansk studie anger att för normal graviditet krävs minst 48 miljoner spermier/ml. WHO har satt som gräns för normal fertilitet 15 miljoner spermier/ml vilket i den finska studien bedöms vara för lågt satt.
I Finland ses nu en kraftig uppgång av incidensen av testikelcancer (se Cancer in Finland 2006 and 2007, Table 5). Det sker parallellt med att fertiliteten sjunker enligt den aktuella studien. För män i Finland som är födda omkring 1980 är risken för testikelcancer 8 till 10 gånger högre än för män födda omkring 1950. Detta tyder på att miljön är orsaken till den kraftiga riskökningen, det finns inga andra tänkbara orsaker som kan förklara den stora riskökningen.
Även i Sverige ses en kraftig ökning av antalet unga män som drabbas av testikelcancer, se figur 15a ur det svenska cancerregistret. Figuren visar att den åldersjusterade incidensen har ökat särskilt markant de senaste årtiondena.
Endast miljöfaktorer kan förklara så snabba ändringar i mäns fertilitet och risken för testikelcancer. Till skillnad från majoriteten av andra cancerformer drabbar testikelcancer unga män, för andra cancertyper ökar risken med tilltagande ålder. Den teori som lanserats är exponering under graviditeten för miljögifter, framför allt hormonaktiva, ökar risken för testikelcancer men även för genitala missbildningar och leder till minskad fertilitet hos sonen.
För ett antal år sedan testade vi denna hypotes genom att modern till söner med testikelcancer fick lämna blodprov för analys av miljögifter. Även sönerna fick lämna blodprov. Via befolkningsregistret rekryterade vi som kontroller unga män utan testikelcancer som fick lämna blodprov liksom deras mödrar. Grupperna var jämförbara beträffande ålder. Vi fann inga statistiskt säkerställda skillnader mellan söner med testikelcancer och kontroller utan cancer. Däremot var halterna förhöjda av miljögifter som PCB, hexaklorbensen och klordaner hos mödrar till söner med testikelcancer jämfört med mödrar till söner utan testikelcancer. Studien publicerades 2003 i Environmental Health Perspectives.
Sammantaget tyder dessa studier på att manlig fertilitet och risken för testikelcancer huvudsakligen beror på miljöfaktorer. Det gäller att identifiera dem för att kunna sätta in preventiva åtgärder. Minskande manlig fertilitet och ökad incidens av testikelcancer tyder på att vi inte har kontroll över situationen. Inte minst gäller det att skydda fostret från skadlig påverkan av miljögifter via modern. Fyndet i den finska studien bekräftar det man diskuterat länge och är i sig inget nytt.
Man kan fråga sig om det nya resultatet är ett ytterligare inlägg i debatten som snabbt glöms bort av myndigheter som är satta till att övervaka miljö och hälsa. Leder det till några åtgärder? Leder det till prioritering av detta forskningsområde? Leder det till möjlighet att få forskningsresurser för ytterligare studier? Tillåt mig tvivla! Om börsen går upp 0.3 % eller faller med 1 % är det stora nyheter. Men om miljön ger oss cancer eller andra sjukdomar är det av mindre intresse. Det behövs medel till ett oberoende forskningsinstitut med oberoende forskningsmedel.
Read Full Post »
Lennart Hardells blogg 