Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Interphone var en studie av risken för hjärntumörer hos personer som använder mobiltelefon. I studien ingick patienter med hjärntumör och kontrollpersoner ur befolkningen. Undersökningen pågick i 13 länder mellan 2000-2004, men de sammanlagda resultaten publicerades först 2010. Total användning av mobiltelefon > 1,640 timmar gav en ökad risk med oddskvot = 1.40, 95 % konfidensintervall =1,03–1,89, d.v.s. en statistiskt signifikant överrisk för gliom (typ av hjärntumör). Risken var högre i gruppen av personer med regelbunden användning av mobiltelefoner; oddskvot = 1.82, 95 % konfidensintervall =1,15–2,89. Även för tumör på hörselnerven (acusticusneurinom) sågs en ökad risk.

I Interphonestudien fanns åldersskillnad mellan fall och kontroller. Dessutom intervjuades patienterna och tillhörande kontroller vid olika tidpunkter, kontrollerna i regel senare är patienterna. Detta är problematiskt för mobiltelefoner med snabbt ökande användning i befolkningen. Kontrollpersonen som hör till patienten kan därigenom få en högre användning av mobiltelefon. Användningen är även beroende av ålder.

En ny analys av data i Interphone har gjorts för fem länder, Australien, Kanada, Frankrike, Israel, Nya Zeeland. Av oklar anledning har den svenska gruppen även denna gång valt att inte delta. I den nya analysen ingick patienter och kontroller så nära i ålder som möjligt och även intervjuade tidsmässigt så nära som möjligt. Sammanlagd användning > 1,640 timmar gav nu en ökad risk med oddskvot = 2.82, 95 % konfidensintervall =1,09–7.32, d.v.s. en statistiskt signifikant överrisk som är högre än den som ursprungligen publicerats. Sambandet mellan mobiltelefoner och gliom stärktes ytterligare.

IARC vid WHO utvärderade cancerrisken av radiofrekvent strålning i maj 2011. Slutsatsen blev – möjligen cancerframkallande för människa (hjärntumörer). Sedan dess har ytterligare studier stärkt sambandet. Det är därför angeläget att IARC gör en ny utvärdering av kunskapsläget.

Incidensen av cancer i sköldkörteln i de nordiska länderna ökar enligt statistik från de nordiska cancerregistren, med en tydlig brytpunkt 2006, enligt en studie som publicerats av vår forskargrupp. Incidensen ökade statistiskt signifikant från 2006 till 2013 för kvinnor med 6,16 % årligen (95 % Cl +3,94, +8,42 %) och för män med 6,84 % (95 % Cl +3,69, +10,08 %). Enligt det svenska cancerregistret var det främst den strålkänsliga papillära typen som ökade, även där med en tydlig brytpunkt år 2006 för kvinnor, +9,58 % (95% Cl +5,85, +13,44 %). För män fanns ingen motsvarande brytpunkt. Där var den årliga uppgången för de undersökta åren 1993-2013 +3,95 % (95 % Cl +2,20, +5,73 %).

Cancer i sköldkörteln är en relativt ovanlig cancer med totalt 157 fall bland män och 429 fall bland kvinnor enligt det svenska cancerregistret år 2013. Den är 2-3 ggr vanligare hos kvinnor än hos män. Ökad screening efter sköldkörtelcancer har uppgetts som en möjlig orsak till den ökande incidensen. Ökad exponering för radioaktiv strålning har visat en tydlig incidensökning av den papillära typen efter de två kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl och Fukoshima redan inom tre år och speciellt hos barn. Även den ökande användningen av röntgenundersökningar med exponering av sköldkörteln kan ha bidragit till uppgången.

En orsak som behöver undersökas vidare är radiofrekvent strålning, vilket vi diskuterar i artikeln. Uppgången i incidens av sköldkörtelcancer sammanfaller med den starkt ökande mobiltelefonanvändningen. Antennen, som tidigare var uppåtriktad, har nu på de flesta smartphones flyttats till nedre delen av mobilen, vilket ger en ökad stråldos till sköldkörteln, se figur. En smartphone kan dessutom ha ytterligare antenner för trådlös kommunikation.

 

thyroid-cancer-incidence-figure-10Figur. Placering av antennen i förhållande till sköldkörteln.

 

Nyligen publicerades följande apell:

http://olgasheean.com/who-emf/

 

”Make your voice count

Sign this VOTE of NO CONFIDENCE in WHO’s EMF Project

We, the undersigned, being aware of and/or harmed by the adverse biological effects of EMFs, hereby declare our VOTE OF NO CONFIDENCE for WHO and its EMF Project, headed by industry-biased Emilie van Deventer—an electrical engineer (with no medical or health credentials), who has publicized her support for the wireless telecommunications industry and has a major conflict of interest, given her industry-funded research aimed at promoting and advancing wireless communication technology.

We demand that:

1. Emilie van Deventer be immediately replaced by a qualified independent professional who has the appropriate medical credentials and a medically informed understanding of and respect for the millions of individuals experiencing microwave sickness/electromagnetic sensitivity, and who will act on the body of science that confirms the adverse biological effects of electromagnetic fields (EMFs).

2. WHO and its EMF Project take immediate action to acknowledge, and make science-based decisions regarding, the proven harm caused by EMFs, without any bias or regard for commercial or industry interests, and with full disclosure to the public. With a mandate of preserving the health of the global population and, via its EMF Project, of ‘investigating the detrimental health effects from exposure of people to non-ionizing radiation’, WHO must ensure its complete freedom from industry bias and corruption.”

 

IARC som är en del av WHO utvärderade cancerrisker av radiofrekvent (RF) strålning från mobiltelefoner och annan strålning i frekvensområdet 30 kHz–300 GHz i maj 2011. Slutsatsen blev: Möjligen cancerframkallande för människan, Grupp 2B. Märkligt nog publicerade WHO kort därefter ett ’faktablad’ med budskapet ’inga hälsorisker’ av RF strålning. ‘To date, no adverse health effects have been established as being caused by mobile phone use’.

Vem som skrev detta ‘faktablad’ är okänt och WHO anser fortfarande att det inte finns några hälsorisker av RF strålning:  ‘No major public health risks have emerged from several decades of EMF research, but uncertainties remain’.

WHO planerar att under 2017 publicera en utvärdering i form av ‘Environmental Health Criteria Monograph’ om RF strålning. Det har tidigare varit möjligt att avge synpunkter och nedan följer delar av det brev vi skickade till WHO. Något svar har vi inte fått.

 

World Health Organization                                              15 December, 2014
Dr. T E van Deventer, Team Leader
Radiation Programme Department of Public Health, Environmental and Social
Determinants of Health, World Health Organization
Geneva, Switzerland
Via Email: vandeventere@who.int

Comments on the WHO draft: Radio Frequency fields: Environmental Health Criteria Monograph

The following comments relate to section 12.1 Cancer Epidemiology. Due to the short time for submission of comments it is not possible to make a full review. That would require an in-depth review checking the original publications in detail.

Unfortunately the WHO draft does not state the names of the authors and any conflicts of interest. However, it must be clear that if any current or previous member of ICNIRP is part of this draft it would be a serious conflict of interest. ICNIRP has produced guidelines for radiofrequency electromagnetic (RF-EMF) exposure and accepts only thermal effects. Thus the large bulk of evidence on non-thermal effects is ignored, see the update of ICNIRP guidelines:

ICNIRP statement on the ”Guidelines for limiting exposure to time-varying electric, magnetic and electromagnetic fields (up to 300 GHz)”. Health Physics. 2009; 97:257-8.

However, it is the opinion of ICNIRP that the scientific literature published since the 1998 guidelines has provided no evidence of any adverse effects below the basic restrictions and does not necessitate an immediate revision of its guidance on limiting exposure to high frequency electromagnetic fields…..With regard to non-thermal interactions, it is in principle impossible to disprove their possible existence but the plausibility of the various non-thermal mechanisms that have been proposed is very low. In addition, the recent in vitro and animal genotoxicity and carcinogenicity studies are rather consistent overall and indicate that such effects are unlikely at low levels of exposure. Therefore, ICNIRP reconfirms the 1998 basic restrictions in the frequency range 100 kHz–300 GHz until further notice.”

ICNIRP has not published any later statement. Thus, ICNIRP has not changed their guidelines in spite of increasing evidence of adverse health effects from RF-EMF exposure. Being a present or a former member of ICNIRP creates intellectual bias, not the least to adopt their evaluation in any further review outside ICNIRP. In fact, it would be remarkable if an ICNIRP member comes to a conclusion other than the ICNIRP paradigm of “no health effects.”

Another remarkable drawback of the draft is that the following important chapters are missing: Chapter 1: Summary and recommendations for further study. Chapter 13: Health risk assessment, Chapter 14: Protective measures. It is unclear why these chapters are excluded. Is it so that WHO aims to produce their conclusions without comments from the international scientific community?

……………………………

Concluding remarks:

In conclusion the WHO draft is biased towards the null results. Findings on an association between use of wireless phones (mobile phones and cordless phones) and increased risk for brain tumours are misinterpreted, selectively reported and/or omitted in total. The draft cannot be used as science-based evaluation of increased risk. It needs to be re-written in a balanced way by scientists trained in epidemiology and oncology, not the least in medicine, and without conflicts of interest.

Lennart Hardell, MD, PhD                                            Michael Carlberg, MSc
Department of Oncology                                             Department of Oncology
University Hospital                                                      University Hospital
SE-701 85 Örebro                                                      SE-701 85 Örebro
Sweden                                                                      Sweden”

 

Senare har personerna i WHOs arbetsgrupp presenterats. I tabellen anges även medlemskap i ICNIRP:

Name WHO ICNIRP
Simon Mann X X
Maria Feychting X X
Gunnhild Oftedal X X
Eric van Rongen X X
Maria Rosaria Scarfi X X*
Denis Zmirou X

*fd
WHO: World Health Organization
ICNIRP: International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection

 

Av de sex personerna har alltså 5 anknytning till ICNIRP. ICNIRP är en privat organisation i Tyskland som inte erkänner några hälsoeffekter av RF strålning (frånsett av uppvärmning, jämför mikrovågsugn) och dom i själva verket ofta kan uppfattas som telekomindustrins förlängda arm. Det bör nämnas att Etikrådet vid Universitetsförvaltningen, Karolinska Institutet efter en jävsanmälan gällande Anders Ahlbom (AA; tidigare medlem av ICNIRP) gjorde följande bedömning:

För att beslutsfattare och allmänhet skall kunna dra grundade slutsatser och tolkningar krävs att alla parter tydligt anger bindningar och andra förhållanden som kan påverka eventuella uttalanden. AA bör således när han uttalar sig för myndigheters räkning och i andra sammanhang ange kopplingen till ICNIRP.
(2008-09-09 Dnr: 3753-2008-609)

Denna slutsats bör alltså gälla fem av de sex ledamöterna i WHOs grupp enligt ovan, vilket medför att WHOs dokument blir mindre trovärdigt som objektiv sammanställning av risker med RF strålning. Den som anser att WHO inte bör styras av intressegrupper bör läsa dokumentet i länken nedan och göra sin röst hörd.

http://olgasheean.com/who-emf/

Det finns sedan tidigare rapporter som visar på försämrad sömn om trådlösa prylar används vid sänggåendet. Nu har en genomgång av alla studier inom området gjorts.

Undersökningarna omfattade över 125 000 barn och ungdomar i åldern 6-19 år. Användning av mobiltelefon eller läsplatta gav omkring fördubblad risk för sömnsvårighet, dålig sömnkvalitet och uttalad trötthet dagtid. Resultaten var statistiskt säkerställda. Även barn som hade tillgång till dessa prylar men inte använde dem uppvisade samma hälsoproblem även om risken var något lägre. I USA har 72 % av barnen och 89 % av ungdomarna tillgång till minst en mobiltelefon eller läsplatta i sängen eller dess omedelbara närhet. Majoriteten använder även dessa i samband med sänggåendet. Situationen torde vara likartad i Sverige.

Som orsak till den försämrade sömnen diskuterar författarna att användning av mobiltelefon eller surfplatta avbryter och försenar sömnen, ger en psykologisk stimulans och att ljuset från plattorna påverkar dygnsrytmen. Märkligt nog nämner författarna inte alls exponeringen för radiofrekventa (RF) fält (elektromagnetisk strålning) från mobiler och läsplattor som bidragande orsak till sömnproblem och trötthet. En sådan effekt kan inte uteslutas – problem med sömn och trötthet sågs i studien även om prylarna inte använts vid sänggåendet. Exponering för RF strålning sker genom regelbunden uppdatering av appar, sms och internet även om de inte används aktivt. Detta ger intermittent passiv exponering. Både mobiltelefon och läsplatta bör stängas av nattetid och givetvis förvaras en bra bit från sängplatsen. Författarna tycks ha varit ovilliga till att diskutera RF strålning. Märkligt nog uteslöts studier om elektromagnetisk strålning i studien. Även trådlös uppkoppling av datorer hade varit av intresse att studera.

“The exclusion criteria were studies of stationary exposures, such as televisions or desktop or personal computers, or studies investigating electromagnetic radiation.”

Interphone omfattade 13 länder och gjordes åren 2000 till 2004. Resultaten för hela studien publicerades först 6 år senare år 2010. I en ny artikel 12 år senare har tumörläget undersökts i förhållande till dosfördelningen i hjärnan av den radiofrekventa (RF) strålningen från en mobiltelefon (Grell et al 2016). Tumörläget analyserades för 792 patienter med gliom i förhållande till avståndet till det öra som mestadels användes vid mobilsamtal.

Den högsta risken påvisades för gliom med kortast avstånd (0-55 mm) vilket gav α = 2.37, 95 % konfidensintervall (KI) = 1.56-4.56.

Tabell 3 i artikeln visar att tumörstorlek, antal år som mobiltelefonen använts och sammanlagd användningstid (totalt antal timmar och samtal) var variabler där de med störst storlek och högst exponering hade högst risk i gruppen med kortast avstånd till ytterörat.

α och 95 % KI i gruppen med kortast avstånd mellan ytterörat och tumörcentrum (0-55 mm)

Tumörstorlek                        α                    95 % KI

≤18 cm3                              1.96               1.51 – 3.66

>18 cm3                              4.09               1.90 – 12.0

Antal år som mobilen använts

<6 år                                   2.02               1.31 – 4.28

≥6 år                                   3.27               1.92 – 11.3

Totalt antal timmar

<200 timmar                       1.57                1.29 – 3.36

≥200 timmar                       4.06                2.03 – 11.6

Totalt antal samtal

<4,000                                1.55                1.25 – 3.42

≥4,000                                3.56                2.05 – 9.88

Författarna sammanfattar att ‘Taken together, our results suggest that ever using a mobile phone regularly is associated with glioma localization in the sense that more gliomas occurred closer to the ear on the side of the head where the mobile phone was reported to have been used the most. However, this trend was not related to amount of mobile phone use, making it less likely that the association observed is caused by a relationship between mobile phone use and cancer risk.’

Första meningen är korrekt men är vilseledande. Vad undersökningen visar är att risken är störst för gliom i området med högst RF-strålning från mobiltelefonen.

Den andra meningen är inte korrekt. Risken var högst i gruppen med flest antal år som mobilen använts, flest antal timmar och samtal. Även om skillnaden inte är statistisk signifikant är det ett mönster som stämmer med ökad risk för gliom vid användning av mobiltelefon. Intressant är att risken även är högst för de tumörer med störst storlek, vilket är biologiskt rimligt.

En liknande tendens att nedtona risken finns i abstract: ‘The association was independent of the cumulative call time and cumulative number of calls.’

Korrekt slutsats av studien är att användning av mobiltelefon ökar risken för gliom. Författarlistan är omfångsrik och onekligen finns i gruppen riskförnekare, vilket troligen bidragit till att resultaten tonats ner i artikeln.

 

Fotnot: α visar ändringen av risken för gliom i det anatomiska området (0-55 mm) i förhållande till baslinjen (≥115.01 mm).

I oktober 2016 utvärderade 18 experter cancerrisken för pentaklorfenol (PCP) vid cancerorganet IARC. Deras slutsats blev att PCP är cancerframkallande för människan, Grupp 1. PCP är ett persistent organiskt miljögift enligt Stockholmskonventionen. Klorfenoler, mest PCP, har används för impregnering av virke, t.ex. tryckimpregnering, men även för andra ändamål som att förhindra växt av bakterier och alger i pappersmassa.  PCP finns fortfarande kvar i exempelvis virke, kontaminerad mark kring sågverk som inte sanerats, och kan utgöra en fara för hälsan. I epidemiologiska fall-kontrollstudier fann vi att exponering för klorfenoler och fenoxisyror ökar risken för mjukdelssarkom (1979) och malignt lymfom, både Hodgkins sjukdom och non-Hodgkins lymfom (1981). Dessa studier var de första i världen som visade klart ökad risk för cancer för dessa kemikalier, även diskuterat i senare artiklar, t.ex. 1982.

Våra resultat om cancerrisk för klorfenoler (PCP) och fenoxisyror som användes mot ogräs och lövsly ifrågasattes snart av industrin och deras exporter. Flera av dessa med egen agenda som inte redovisades, endast deras universitetstillhörighet. I Sverige finns personer med stora anslag från Cancerfonden som arbetat för industrin och ifrågasatt cancerrisker i stället för att arbeta för cancerprevention, se

http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/02841860701753697

och

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17086516

Lärdomen är att det tog 37 år från den första studien som visade ökad risk för cancer till att PCP klassades som cancerframkallande för människa, år som förlorats för cancerprevention. Tyvärr är den långa tiden inte ovanlig när ekonomiska intressen står på spel. Andra exempel är tobak, asbest och nu även radiofrekvent strålning från t.ex. mobiltelefoner.

I mars 2015 utvärderade 17 experter från 11 länder vid WHO’s cancerorgan IARC cancerrisker av bekämpningsmedel däribland glyfosat. Det är ett storsäljande ogräsmedel under bland annat namnet Roundup, som används i jordbruket men även privat i villaträdgårdar etc. Det finns att köpa även i sprayflaskor för besprutning av grusgångar, garageuppfarter osv. Glyfosat kan återfinnas t.ex. i blod, bröstmjölk och urin främst hos jordbruksarbetare. Även förgiftning av vatten har påvisats i vissa områden.

Utvärderingen grundades både på studier av människa och djur. Glyfosat leder till skador på DNA och kromosomer. Ökad risk har visats bland besprutare för lymfom (non-Hodgkin lymfom), leukemier och även en del andra cancerformer. Ökad cancerrisk har även visats i djurstudier. Våra studier har visat ökad risk för non-Hodgkin lymfom, vilka ingick i beslutsunderlaget.

Experterna vid IARC bedömde glyfosat som ”troligen” cancerframkallande för människa (probably carcinogenic to humans Group 2A).

Monsanto är ett av de företag som tillverkar glyfosat. Naturligtvis har beslutet vid IARC lett till kraftig motreaktion från industrin. Det är märkligt att det i Sverige saknas debatt om preparatet som finns fritt tillgängligt för allmänheten. Självklart borde glyfosat dras in från marknaden och om något endast få användas av personer med licens för besprutning, något som gjorts i vissa länder.

Viss debatt finns internationellt, se t.ex.

http://www.theguardian.com/cities/2015/apr/21/glyphosate-probably-carcinogenic-pesticide-why-cities-use-it

Eller

http://www.independent.co.uk/news/science/glyphosate-scientists-urge-caution-over-experts-claims-pesticide-is-probably-carcinogenic-10397787.html

Non-Hodgkin lymfom orsakas av kemikalier som påverkar immunsystemet och ger andra skador. Exempel på sådana kemikalier är PCB, dioxiner och bekämpningsmedel. Sedan 1970 har det skett en kraftig ökning av antalet personer som insjuknar enligt cancerregistret. Denna trend får ses som ett uttryck för den ökning av cancerframkallande ämnen, t.ex. miljögifter, som vi utsätts för.

ICD-7 - 200